Senast: 
”Hej gumman, vart är du? Jag kan inte se dig.”
Jag försökte förtvivlat komma på något bra att säga.
”Jag gick till pressbyrån och köpte lite godis, men jag kommer om 2 sekunder.” Jag sänkte mobilen från örat och lade ner den i byxfickan.
”Tack.” Jag log mot deras håll. ”Tack för allt.”
”Inga problem, allt för vår tågkompis!” sade Oscar och alla andra skrattade till.
Jag tog mina väskor och gick snabbt till bilen. Det högg till då och då i magen, men jag gjorde allt för att dölja det. 

~

Jag såg henne stå och vinka bredvid sin röda Volvo. Jag kände knappt igen henne, senast jag hade sett henne var när jag var liten, innan pappa och mamma separerade.
”Hej hjärtat! Hur gick tågresan?” Hon sträckte sig efter mig och kramade om mig hårt. Det högg till i magen, men jag försökte att inte låtsas om det.
”Bara bra, inga förseningar alls.” svarade jag samtidigt som hon lassade in min resväska i bagageutrymmet. Jag hoppade in i främre sätet bredvid henne och hon startade bilen.
”Så, vad har hänt sedan senast då?” frågade jag. Jag anade att jag inte skulle få höra mer än att hon hade fått en befordran, eller som att hon hade köpt ett nytt hus sedan vi hade flyttat ut.
”Jo, jag har typ träffat en person.” Hon kollade snett mot mig. ”Han heter Rufus, och vi har varit tillsammans i 1 år nu.” Jag kollade storögt på henne. ”Jag ville berätta det innan, men jag glömde helt bort det!” Hon svängde in på en liten gata med flera färgglada villor. ”Och han har en son. Oscar heter han, och han är jätte gullig! Ni kommer att komma överrens, jag lovar!” Jag suckade. Det här skulle ju varit vår sommar tillsammans. Hon svängde upp på en tomt med en gul villa.
”Så det är här du bor nu.” konstaterade jag. Hon nickade till svar.
”Så snälla, snälla du, kom överrens med Oscar.” Hon kollade mot mig med hundvalpsögon.
”Okej då, jag gör mitt bästa.”
En lång brunhårig man kom ut genom den vita dörren.
”Hej! Välkommen hem!” ropade han och gick fram till oss. ”Ska jag hjälpa dig med väskan?” Han nickade mot väskan.
”Nej tack, det går bra.” Jag tog ett stadigt grepp om den och gick sedan mot dörren. Båda mina händer var fulla av väskor. Med min armbåge försökte jag få upp dörrhandtaget, utan något resultat. Jag hörde springande fotsteg bakom mig och jag kollade över axeln.
”Den kan jag hjälpa dig med i alla fall.” Rufus öppnade dörren och jag klev in över trösken. ”Känn dig som hemma!” Jag möttes av en stark tacolukt. Åh vad jag var hungrig. Jag hade ju inte ätit något sedan vid tio, vilket var min frukost. Jag ställde ner resväskan på golvet och snörade av mig skorna.
”Just det, ditt rum är upp för trappan till vänster.” ropade mamma från köket.
”Uppför trappan till vänster”, mumlade jag tyst för mig själv för att inte gå fel. Jag tog resväskan i vänster hand och axelremsväskan i den andra. Med tunga steg gick jag uppför trappan och sedan in i mitt rum. Rummet var stort och hade vita väggar. En IKEA säng stod i ett hörn längst in med ett rött överkast. Jag satte ner väskan på golvet och sjönk ner på sängen. Äntligen kunde jag slappna av. Helt plötsligt knackade det på dörren. En kille med en blandning av brunt och mörkblondt hår och en snapback kom in i mitt rum. Vad var grejen med alla snapbacks?
”Ehm, hej, välkommen” sade han och kollade runt i mitt rum. ”Jag heter Oscar.” Han hade nu gått fram till mig och stäckte fram handen.
”Tack.” Jag svalde. Långt inne i mitt huvud lät en bekant klocka. Jag kände igen honom, men jag kom inte på varifrån. ”Celine.” Jag sträckte fram handen och log. Han verkade ganska schyst, den här sommaren kanske inte skulle bli så tråkig som jag förväntade mig.