Felix p.o.v
Folk strömmade mot scenen. Norlie och kkv skulle uppträda om någon timme, men folk hade knuffats och paxat platser redan.
”Heja, sicka bra platser vi kommer få.” Omar rullade med ögonen och fnös till. ”Ska vi försöka ta oss in i folkkaoset?
”Sure.”

Vi fick bokstavligt talat kriga om att få plats. Det slutade med att vi stod cirka tjugo meter ifrån scenkanten.
”Amen fint ska de va.” Ogge suckade och lade huvudet på min axel. Vi satte oss ner på marken och jag började nynna på en tyska ramsa vi hade fått traggla i hela sjuan.
”Eins, zwei, polizei…”
”Vad sa du?” Ogge skrattade till och rynkade pannan.
”Inget hahah.” Jag gjorde duckface mot honom och han slog till mig lätt på armen.

Efter några kvartars väntande kom Norlie och kkv ut på scenen och pumpade igång publiken. Kvällen var ung och luften var varm. Fyfan vad livet var härligt.

[du behöver inte läsa lyricsen om du inte vill :))))]

(Färgen flagnar på tapeten jag, ser ett mönster på min vägg, men
ingen av de verkar veta vad, vad som vaknat till inom mig
Men jag vet nu vad jag lämnade, det de brukade kalla oss och jag
fokuserade på mig själv, allt annat glömdes bort och jag
ville ta mig vidare, såg bilden framför mig men jag
måla upp någonting som ingen annan visste fanns

Jag har nått jag burit i min ensamhet
och jag känner skuld för allt jag lämnat
Jag har nått jag burit i min ensamhet
och jag känner skuld för allt jag lämnat

Har alltid drömt om att vara soldat
men om ni tvivlar så stupar jag idag
Kommer för alltid va eran soldat
men om ni tvivlar så stupar jag idag

Byggde upp en fasad som fallera
jag har handlat, felat, velat
göra rätt för alla gånger jag tvekat, inget alls jag har menat
Vet att jag brukade brottas med resultatet utav val som jag gjort
som i stort sett tog ett borde till fortsätt
ingen verkar veta vad som har vaknat till liv inom mig

Vet nu vad jag lämnade, det de brukade kalla oss och jag
fokuserade på mig själv, allt annat glömdes bort och jag
ville ta mig vidare, såg bilden framför mig men jag
måla upp någonting som ingen annan visste fanns

Jag har nått jag burit i min ensamhet
och jag känner skuld för allt jag lämnat
Jag har nått jag burit i min ensamhet
och jag känner skuld för allt jag lämnat

Har alltid drömt om att vara soldat
men om ni tvivlar så stupar jag idag
Kommer för alltid va eran soldat
men om ni tvivlar så stupar jag idag

Samlade på ångesten jag burit i min ensamhet
ristat in min ånger kände skuld för allt jag lämnade

Har alltid drömt om att vara soldat
men om ni tvivlar så stupar jag idag
Kommer för alltid vara eran soldat
men om ni tvivlar så stupar jag idag)

Hela publiken sjöng med och gungade hej vilt. En skrattandes Celine stod snett framför mig, hon vände sig mot mig. Jag kramade om henne och log brett. Hon var så fin. Våra läppar möttes, det var som att det bara var vi i publiken nu. Hela universum snurrade runt oss. Min tunga slank ur min mun och trevade efter hennes. Hon placerade sin ena hand på min kind och med hennes andra hand snuddade hon mitt öra, och placerade den sedan bakom min nacke.  Leendes rörde vi oss ifrån varandra.
”Du fattar inte hur jävla mycket jag älskar dig.” Oj, jag kanske svär lite mycket, borde kanske lugna ner mig lite.
”Jag älskar dig mer.” Hon lutade sig fram och kramade om mig hårt.

Allt var perfekt, hon och jag, allt. Just i det här ögonblicket och föralltid.  Det skulle vara vi två föralltid, det kunde jag svära på. 
------------------------------------------------------------------------------------------------------

hej! det var mig ett tag sedan sist! 
just nu, vet jag inte hur det blir med novellen, jättttte(jättejättejätte) gulligt att ni fortfarande kikar in, blev jätte chockad när jag såg att folk fortfarande besöker! 
har just nu ett halvfärdigt kapitel, men vet inte om jag ska fortsätta på den eller försöka få något slut? Jaajaja, vi får se, möjligt att jag börjar om helt och hållet med en ny, men jag vet inte 
Känns inte som om jag gillar the fooo lika mycket eftersom att jag har så sjukt mycket plugg, så hinner inte fangirla osv, och hinner verkligen inte åka in till stockholm och försöka träffa de och såå 

men vi får se hur det blir, vet inte själv ens hur jag ska göra