Senast: 
”Drogerna.” mumlade han. Fan. Det kunde inte vara sant. Hur fan kan hon göra såhär? Idiot. Varför stod jag ens här och försvarade henne? Hon mötte inte ens upp mig på perrongen. Jag fnyste till och kollade sedan bakåt mot henne. Hon kollad skamset mot mig. 
”Driver du med mig?!” Jag vände ryggen åt snubben och kollade tomt in i hennes ögon. Det rann ner tårar på hennes kinder och hon började snyfta. Jag tänkte inte tycka synd om henne. Fan heller. 
”Så hur blir det med betalningen?” 

Felix p.o.v
”Bussen går vid 16.07, så vi borde nog gå ut till busshållplatsen nu.” informerade Oscar oss.
Jag tog min väska och hängde upp den på min axel och vi gick ut genom svängdörrarna.
”Så, vart ska vi nu då? Det är ni som känner Stockholm bäst, så ni får visa vägen!” sa Omar. Jag småskrattade.
”Hah, okej vänta lite, ska bara kolla var klockan är.” Jag halade upp min mobil. 16.02.
”Så, vart ska vi?!” Omar kollade förväntansfullt mot mig och jag kollade mig omkring.
”Busshållsplatsen ligger…” Längre hann jag inte innan min blick fastnade några meter ifrån busskuren. En svartklädd man höjde sin knytnäve mot en lite kortare tjej. Omar följde min blick och jag sneglade mot honom. Han rynkade på pannan, och var på väg att säga något men stängde sedan sin mun igen.
”Är inte det hon från tåget? Celine?” frågade Omar osäkert. Jag kisade med ögonen för att kunna se hennes ansikte bättre. Mannen tog sats och slog till henne rakt i magen och hon vek sig. Varför ingrep ingen?! Någon måste ju ha sett slaget.

Celines p.o.v
Slaget hade träffat rakt i magen. Det gjorde så ont, så jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
”Betalar du?” Han spottade fram orden. Varför gjorde inte Emma något? Jag sneglade bakåt, men hon var till min förvåning borta. Varför lämnade hon mig bara såhär? Helt plötsligt hör jag mannen kvida till, och jag kikar upp. Han backar med händerna om magen och föll ner på marken.
Jag känner två armar ta tag i mig och drar mig åt sidan.
Felix ansikte dök upp framför mig och jag kollade mig förvirrat omkring och såg Oscar stå och blåsa på sin knytnäve.
”Är du okej?” Han kollade mig i ögonen och lade handen på min axel. Jag kunde se att han var orolig, även fast han inte ens kände mig.
”Jag antar det, jag är ju vid liv.” svarade jag. Felix hoppade upp benen och stäckte fram sin hand. Jag tog tag i hans hand och hävde mig upp. Det sved till i magen.
”Ska vi ringa polisen?!” frågade Omar uppskärrat. Jag tänkte efter. Skulle vi ringa till polisen skulle de undra varför Oscar hade slagit mannen, varför han ens slagit mig, och även om jag för tillfället rent utav hatade Emma, så ville jag inte få henne i trubbel.
”Nej… De kommer undra varför du slog honom ju.” svarade jag och nickade åt Oscars håll.
”Varför slog han ens dig?!” Felix såg riktigt orolig ut. Allt gick snabbt i mitt huvud. Skulle jag säga?
”Eh, jag är inte riktigt säker, men han är en droglangare, och…” Jag brast ut i gråt. Jag orkade inte mer. Efter bara några minuter jag hade kommit till Stockholm, hade allt gått åt skogen redan. ”Och han langade droger till min bästa kompis, Emma.” Jag tog en paus. ”Som förövrigt skulle ha mött upp mig på perrongen.” Jag stannade upp bland orden. Mamma. Just det. Hon skulle ju hämta mig. Jag torkade tårarna och hängde axelväskan på axeln.
”Är du säker att vi inte ska ringa polisen?” Omar rynkade på pannan och kollade mot mig.
”Helt säker.” Jag halade upp mobilen och kollade på skärmen. Klockan var 16.15 och mamma hade ringt mig två gånger. Snabbt gjorde jag en gest och ringde upp henne.
”Hej gumman, vart är du? Jag kan inte se dig.”
Jag försökte förtvivlat komma på något bra att säga.
”Jag gick till pressbyrån och köpte lite godis, men jag kommer om 2 sekunder.” Jag sänkte mobilen från örat och lade ner den i byxfickan.
”Tack.” Jag log mot deras håll. ”Tack för allt.” Jag lutade mig fram för att krama alla, och när jag hade kommit till Felix, så kramade han mig hårdare och längre än alla andra. Skumt.
”Inga problem, allt för vår tågkompis, inte sant?” sade Oscar och alla skrattade instämmande. Jag tog mina väskor och gick snabbt till bilen. Det högg till då och då i magen, men jag gjorde allt för att dölja det. 
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

bleh:-)