Senast: 
”Ey, sorry för att jag väckte dig, men vi är i Stockholm om några minuter” informerade Omar henne. Varför hade inte jag fått sitta bredvid henne?! Det var ju jag som borde få väcka henne. Hon nickade. 
”Tack” svarade hon och började plocka ner sina saker i sin väska. ”Det jag sa förut om att ni sög, jag menade inte personligt. Bara musiken.” Hon såg ännu inte riktigt klar i huvudet, men jag var glad över att hon sa det. 
”Känns bra att höra!” sa Oscar och småskrattade lite.

Celines p.o.v
Tåget rullade in på stationen och tillslut saktade vi in helt. För att inte glömma något, checkade jag en gång att jag hade med mig allt. Okej kanske fler gånger än en gång. Bara typ sju. Jag kikade ut genom fönstret och letade med blicken efter Emma, men utan resultat. Människorna i tåget började röra sig mot utgångarna och jag följde efter strömmen. Vid bagagehyllan drog jag ut min resväska och gick sedan ner på perrongen. Det regnade fortfarande. Mina kläder blev bara våtare och våtare och jag letade förtvivlat efter Emma. Åh härligt. Här stod jag i spöregn, utan att ha någon aning om hur jag ska ta mig någonstans. Jag checkade min telefon, och såg att jag hade två missade samtal från mamma. Snabbt låste jag upp och ringde tillbaka.
”Hej gumman” svarade mamma. Det var som en stöt gick igenom mig. Jag hade inte pratat med henne på jättelänge och kände knappt igen hennes röst.
”Hej.” Jag torkade undan regndropparna som hade hamnat i ansiktet, och höll handen över ögonen så att jag skulle kunna se bättre. ”Eh, jag är på stationen nu, och Emma skulle hämta mig, men hon syns inte till.”
”Åh, jag kommer på direkten, vart är du just nu?” Jag kollade runt efter någon skylt som skulle ge någon ledtråd vart jag var.
”Hm, utanför stationen. Det står en statyliknande sak med hörlurar på sig en bit ifrån mig.” svarade jag. ”Det är massor av taxis här också.”
”Bra, då vet jag nästan vart du är, stanna där! Jag kommer om tio minuter.” Hon lade på och jag lade ner mobilen i väskan.
Jag lutade mig mot väggen. Regnet hade lugnat ner sig, och nu duggade det lite bara.
”Hallådär Emma! Stanna!” Jag reagerade av bara namnet Emma, jag kände mig så liten här i Stockholm utan någon. En svart klädd snubbe sprang efter en tjej som bara gick nonchalant vidare. Jag såg på hur han tillslut kom ifatt henne och tog tag i hennes axel. Hon vände sig om och försökte ta sig ur hans grepp. Det kändes som om mitt hjärta slutade slå. Jag blev helt paff. Det var Emma.
”Hur blir det med betalningen?” Han stirrade in hennes ögon och greppade hårdare om hennes axel.
Hon kollade runt. Jag stirrade så hårt mot henne. Det kändes som om jag skulle spricka. Höll hon på med droger!? Jag kunde inte bara stå och titta på. Med stora kliv gick jag fram mot snubben och Emma.
”Fan stick va?” Jag kände hur jag spände käken och nävarna. 
Han kollade roat mot mig och började småskratta.
”Ge mig pengarna så sticker jag.” Jag kollade förvirrat mot Emma, som stirrade ner mot sina fötter.
”För vad?” Jag var nog så förvirrad som man kunde vara.
Han skrattade till och flinade.
”Drogerna.” mumlade han. Fan. Det kunde inte vara sant. Hur fan kan hon göra såhär? Idiot. Varför stod jag ens här och försvarade henne? Hon mötte inte ens upp mig på perrongen. Jag fnyste till och kollade sedan bakåt mot henne. Hon kollad skamset mot mig.
”Driver du med mig?!” Jag vände ryggen åt snubben och kollade tomt in i hennes ögon. Det rann ner tårar på hennes kinder och hon började snyfta. Jag tänkte inte tycka synd om henne. Fan heller.
”Så hur blir det med betalningen?” 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
jag veeeet assegt men har fått några ideer nu så look forward to it babes