”Är du färdig gumman? Vi måste åka till tågstationen snart!” ropade pappa nerifrån köket.
”Jag kommer!” ropade jag tillbaka. Jag slängde ner det sista jag skulle ha med mig i resväskan och satte mig sedan på den. Hårdhänt försökte jag dra igen dragkedjan på sidan, och tillslut fick jag igen den. Min axelväska som hängde på dörrhandtaget plockade jag upp och hängde på min vänstra axel. Jag hörde pappa rassla med nycklarna för att öppna dörren och jag skyndade mig ner i hallen med väskorna i högsta hugg.
”Så, har du med dig allt nu?” frågade han och jag checkade av allt i huuvdet. Jag nickade som svar.
Med ett ryck langade jag in min resväska i bagageutrymmet och satte mig sedan i främre sätet bredvid pappa. Det var alldeles tyst i bilen. För att bryta tystnaden satte jag på radion. Jag visste inte vad låten hette, men det var en av the fooo’s låtar. Euw. Nästan alla i skolan fangirlade över varenda tweet de skrev. Inte för att jag brydde mig.
”Är det sådant här ni ungdomar lyssnar på nu för tiden?” skrockade pappa. ”Världen var allt mycket bättre när Nirvana regerade!”
”Nja, inte jag” svarade jag kort. Aldrig att jag skulle lyssna frivilligt på en av the fooo’s låtar. Aldrig. Förutom nu då.
”Hur känns det att du ska bo i Stockholm hela sommaren då? Det är ju annorlunda än med Malmö.”
Ärligt talat jag knappt ägnat en tanke åt det. Från början var det meningen att jag skulle spendera sommaren hemma i Malmö med pappa. Men planerna ändrades när farmor lades in på lasarettet i Växjö. Pappa skulle åka dit och bo med farfar som stöd. Så jag fick välja, antingen åka med pappa eller åka till mamma i Stockholm. Valet var enkelt för mig, även fast jag älskar min farmor och farfar. Dessutom hade min bästis flyttat till Stockholm, vilket gjorde valet ännu lite lättare.
”Det ska väl bli kul” svarade jag och kollade ut genom fönstret. Äntligen var låten slut.
”Lova att inte glömma bort mig bara, även fast det snart börjar växa mossa på mig snart.” Han började småskratta åt det han precis sagt. Han kollade mot mig och log, sedan snabbt tillbaka till vägen.
”Självklart inte pappsen.” Jag log mot honom.
    Vi körde en bit innan han stannade på parkeringen vid tågstationen.
”Sådär ja, min dotter håller på att bli stor.” Han kollade på mig med glittrande ögon. Jag såg på honom att han var stolt.
”Jag älskar dig också pappa, men jag måste verkligen gå nu.” Jag lutade mig över växelspaken och kramade om honom hårt. Riktigt hårt.
”Jag älskar dig Celine, gör inget dumt nu bara. Ha det bra hos mamma nu, vi hörs.” Han vacklade på rösten. Vi hade aldrig varit ifrån varandra mer än en helg, så det här skulle bli en stor prövning.
Jag hoppade ur bilen och öppnade bagageluckan. Med ett lätt ryck drog jag ut resväskan och började rulla mot ingången. Jag kollade över axeln och såg pappa vinka, och jag vinkade tillbaka. 
 ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
sådär hihi jag vet det är lite segt och kort men det kommer hända sakeeeer hehe